idag gråter mitt hjärta

Det har hänt igen, två stycken på kort tid är helt enkelt för mycket för mig.. orkar inte. slå mig i huvudet någon och låt mig domna bort ett tag. Väntar på att smärtan ska försvinna, från såväl mitt hjärta som min kropp.

Försöker göra saker, plantera lite, pyssla lite.. men huvudet hänger inte med och bäst var det är landar jag på ett ställe, sitter och försvinner.. huvudet helt tomt, i .. jag vet inte hur länge. för att sedan vakna upp och inte veta vad jag höll på med.

Låg på sjukhuset och fantiserade om att hoppa från tak till tak där utanför. Känna solens strålar bränna mot min kropp, så jag får känna mig levande. Känner mig så TOM, så smutsig.

Saknar någon jag aldrig fick lära känna. Någon som aldrig fick andas.. men jag såg ditt hjärta slå, jag såg dig göra kullerbyttor.. Så jag saknar den du skulle komma att bli.

Karin Boye - Ja visst gör det ont.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra
svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.

Ja visst gör det ont del två - Av Hedda Ham?

Ja visst gör det ont att släppa taget.
Varför skulle vi annars försöka förhala?
Det vi vet är fundamentalt likt livet självt
Det finns inga ord, som räcker till att tala
Om tanken att bli lämnad ensam kvar
Oförmögen att förändra något definitivt

Ja visst gör det ont att se sig själv stå maktlös
Inför det man mest av allt vill kunna ändra
Att försöka skrika, men inte få ut en ton av det som spränger
Och gör så förtvivlat ont
Att försöka andas, när lungorna är fyllda
Av något svart och geggigt, hårt och stumt

När så det ändå händer
Det där
Som inte kan
Är det ändå så, att jorden inte slutar snurra
Höst blir vinter, vår och sommar
Jag finns nog trots allt kvar, här
Och Du finns Där

<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

I hopp om en bättre vår// Lilla k