Tid att läka?!

Idag har det gått en vecka sedan jag fick beskedet. Under den veckan har jag genomgått saker som jag inte önskar min värsta fiende. Men när samhället anser att man har läkt färdigt och man ska återgå till sin vardag är för mig ett mysterium. En veckas sjukskrivning sen ska man tydligen vara fit for fight igen?! När har de egentligen tänkt att man ska bearbeta sin sorg? Ska det bara ta en vecka att komma över att man förlorat någon man älskar trots att den personen aldrig blev född? Under denna vecka ska man ha sammandragningar och värk i magen såväl som i sitt inre, och ändå bearbeta sin sorg så att man kan gå tillbaka till sin vardag.. Jag klarar inte av att gå någon längre stund pga att smärta o blödning. Jag fixar inte att vara själv. Jag får panik vid minsta motgång. Jag orkar inte utföra de mest vanliga sysslor hemma. När jag gråter eller tappar greppet en stund så vill de ha mig till kurator. Är det onaturligt att gråta o visa sorg när någon tagits ifrån en? När ska jag få känna att min kropp mår bra och istället kunna koncentrera mig på att läka mitt inre? Finna harmonin och återställa balansen? Hur ska jag hinna läka på bara en vecka? Hur ska jag hinna återfå min ork i min kropp och min själ?? Vad är det för samhälle vi lever i idag? Jag kämpar, men det tar tid att läka.. Och en vecka är alldeles för kort tid..