a walk down memory lane

Det är februari, den månad jag kommit att frukta och att avsky..
Jag sitter, lugn och stilla, och låter minnena skölja över mig. En lugn, vacker och vemodig melodi innesluter mina tankar, inget annat ljud hörs.

Flash..Du sätter dig på trappen vid ert gamla hus och pratar med mig, vi pratar om hunden, men mer vet jag inte. Jag vet inte vad du säger men jag minns varje rörelse och jag ser dig framför mig så tydligt.

Flash.. Så springer du upp till det lilla rökhuset du byggde vid ert gamla hus och du berättar för mig hur du tänkt att det ska fungera och vilka fiskar som du ska röka i det.. Jag fattar ingenting och vet inte hur fisken ser ut eller smakar, men jag vill veta och är intresserad av det du berättar så jag ställer frågor som jag hoppas inte är alltför dumma så att du inte ska sluta prata med mig.. Din uppmärksamhet och ditt gillande betyder så mycket för mig, jag litar blint på dig och du är min stora förebild.

Flash..Du puttar cykeln med Lilleman på, med hjälp av en pinne så att han ska kunna hålla balansen. Han styr cykeln rakt in i din bil,trots förmaningar.. Du kollar så att han är ok, bryr dig inte om ifall det blivit ett märke i bilen, ni cyklar bara vidare..

Flash.. Du står vid dörren i ert gamla vardagsrum, med ansiktet riktat mot soffan, Lilleman har precis berättat någonting för dig, du tittar på mig och ler.. sen säger du biboppbopp, skrattar och frågar om Lilleman pratar kinesiska för du kan inte förstå vad han säger.

Flash, flash, flash.. jag står på gräsbranten vid den lilla båtkajen, vinden drar i mig, jag sjunker ihop, sitter där och plockar med ett grässtrå och undrar vart havet kommer att föra din urna.. Jag vill aldrig gå därifrån, här behöver jag vara, vill bara ha dig tillbaka, förtvivlan sliter i mitt hjärta...vill bara skrika, gråta och slåss..men jag måste hålla mig samman.. Mitt farväl..

Saknar dig så oerhört Storebror