Det är mitt i natten. Jag sitter och skriver på mitt arbete och känner mig allmänt luddig i huvudet.. får en desperat längtan av att gå ut i natten och känna vindens kalla svalkande andedräkt svepa mot mina kinder. Bara höra vinden i natten, lugnet och mörkret som vilar över trädgården, byn och övriga samhället.. så jag klär på mig min vinterrock och går ut för att sitta stilla och lugnt på min trappa och fundera på universums oändlighet och världens stora frågor istället för att analysera mina läroböcker. Jag tänker på min litenhet, men på den skillnad som lilla jag faktiskt gör bland mina nära och kära, bara av att finnas till... att varje liten varelse, varje liten individ gör en skillnad. Vinden som jag längtat efter fattas ikväll, men i det stora hela gör det inte så mycket, för jag vet att den kommer tillbaka och vänder sina krafter mot mig återigen.. samlad går jag in igen och fortsätter med mitt arbete, kanhända med en klarare bild av mitt analyserande och mina läroböcker.. Senare ska jag
sova lugnt, för av natten har jag intet att frukta.