torsdag 28 maj 2009

Regniga Maj

Vilket passande väder det är i dag, det ösregnar och åskar.

Kusin Vitamins mamma (måste verkligen komma på ett bättre namn på henne, då hon är en av de viktigaste personerna i mitt liv) frågade mig hur jag mår egentligen, för lite sen. Jag hade inte reflekterat över det på ett tag, men då började jag fundera över hur jag verkligen mår.. Jag insåg att jag stöter bort alla jobbiga tankar, för jag har inte tid att bryta ihop. Sedan insåg jag att det nog inte är så bra, så jag tog kontakt med min psykolog, har väl egentligen tänkt ringa länge nu för jag har inte besökt honom på två månader. När jag berättade hur jag mådde så sa han att jag kan komma dit på måndag.. när vi la på började jag gråta, det var som en sten släppte.

Idag insåg jag när jag tittade i almanackan att jag tänkte, yes, maj är nästan slut nu. Vilken hemsk tanke tänkte jag sedan, att jag önskat bort en månad. Jag har inte mått bra alls denna månaden, gått som i vakuum. Jag hade många grejer att hinna med, både i skolan och i privatlivet, men de var inte alla jobbiga grejer så det borde inte kännas som några tvång. Sedan insåg jag varför jag vill att månaden skulle ta slut. Jag har gruvat mig inför urnspridningen på lördag..

Jag vet inte längre vem jag är eller vad som förväntas av mig över lag, så problemet ligger nog hos mig själv.

Vi satt och skrev ett grupparbete idag, det var några ord vi inte kunde så vi msnade Sambon och frågade honom. Sedan berättade jag att jag alltid brukade ringa till dig när jag körde fast någonstans. Tankarna ledde vidare till när jag ringde dig, vetskrämd, från bb när de berättade att Lilleman var på väg ut, alldeles för tidigt! Du berättade att din bästa vän hade svimmat, vid båda! barnens födelse.. Vi skrattade, pratade och du lugnade mig tills Sambon var tillbaka med våra grejer.. Nästa slingrande tanke medförde att Lilleman kanske inte ens kommer minnas dig när han växer upp. Eller att du aldrig ens kommer att träffa mina eller Morrhoppas kommande barn, och vet du vad IT SUCKS! Tårarna rinner, för det gör så fruktansvärt ont.

Idag är det tre månader sedan vi miste dig. Jag älskar dig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar