fredag 29 maj 2009

I'll hope to see you again

When night falls and it's time to go to sleep
I can no longer fight the tears in my eyes
and I remember that I no longer can pick up the phone
and hear your voice on the other side.

It hurts that you are no longer around
to explain, all things that I need to hear.
I wish you are watching over us,
'cause I have always felt safe when you are near.

When my life is over and the light fades away
the darkness comes, running me down
When there's fog all around me, like a blanket of silk
I'll hope to see you again


Dimman dansade in mot den lilla byn där puben var det enda som bringade ut ljus i den mörka natten. I ett hörn stod hon och sjöng sin sång, först på klingande irländska, sedan på engelska, färjad av det modersmål som hennes landsmän föredrog. Hennes mörka långa hår böljade i takt med den långa röda kjolen till visans melodi. Den knastrande brasan tillsammans med vindens vinande utanför accompanjerade de sorgsna toner som visan bar med sig till sina åhörare som kommit till puben denna mörka afton...

Egentligen går jag i mitt kök och tittar ut över trädgården i skymningen, jag tänker på dig och allt vad morgondagen kan ha att komma med. Min visa strömmar ur min strupe och min fantasi tar oss till de irländska visor du tyckte om. Mitt uttal förändras för att ge visan den makt som den kan tänkas ha, svepandes över bördiga dimhöljda och ljuvligt grönskande kullar. Något som du skulle tyckt om, något jag trodde du skulle få uppleva och med lysande ögon berätta om, på ditt speciella sätt, som trollbinder oss alla..

Jag saknar dig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar